[arbetsnamn, ur en dikt av Claes Andersson]
I så fall vill jag visa allt, sa Claes när jag berättade att jag ville göra denna film.
Vad menade han?
Kanske att han inte bara ville visa och berätta om det fina, inte bara visa mig en vacker och välpollerad yta. Han ville även delge det som kanske är svårt och mörkt, vara ärlig och uppriktig.
Och så började vi…
Detta är nu länge sedan, det var hösten 2011 och jag hade mött Claes i samband med filmningen av dokumentären Män som Dansar. Claes komponerade och framförde musiken till delar av den dansföreställning som dessa män medverkade i. Han stod då även på scenen för första gången, som en del av det dansande manskollektivet.
Våra möten väckte min nyfikenhet.
Jag kände instinktivt att Claes är en överraskningarnas man.
Han har redan överraskat mig.
Jag bär mitt kött är en dokumentärfilm om Claes Holmgren – domkyrkoorganist i Visby Domkyrka.